Meny

Tjäderlek

Funnet bland samlade papper tillhörande framlidne Sven Olof Hedmark. Publicerat med tillåtelse av Sven Olofs dotter Maj. Publicerat 10 april 2021.

(Handskrivna anteckningar i marginalerna har tagits med men markerats i grå färg)

Det var spännande att få följa med de gamla gubbarna på tjäderlek. En upplevelse att lära sig att springa på en spelande tupp.

Man gick i god tid för att vara på plats nära tjädrarna kom dundrande. Det kunde dröja ett tag innan spelet började. Dom satt och skar näbb som det hette, tills det var någon som började att knäppa. Då dröjde det inte länge förrän sissandet och klonkandet var i full gång. Då gällde det att ta skutt efter varje spelfas, tills man kom i skotthåll. Det var nervöst när den tunga kroppen dunsade i backen. Fram emot elvatiden blev det lugnt. Tupparna kröp då intill trädstammen och kurade ihop sig. Då kunde man gå under trädet där som satt utan att skrämma dem. Då var det tid att göra upp eld och koka kaffe tills ettiden, då morgonspelet började. Ett störningsmoment var nattvocko (taltrasten) som drillade och kvintilerade på sitt vis, så det kunde vara knepigt att urskilja tjäderspelet.

Det var liksom inget lagbrott att gå på tjäderspel. Ärevördiga kommunalgubbar som höll alla lagar i helgd kunde motstå frestelsen att knäppa en ”tedör”. Det kunde förekomma lite skoj emellan jägarna i Janne Vängman-stil men inget handgripligt.

Vem är berättaren?

Sen understrukna meningen ska kanske vara ...kunde inte motstå frestelsen... /

eller vad tror du?