Meny

Den fruktade farsoten Spanska sjukan

Publicerat 16 april 2020. Skrivet av Lena Jonsson.

Källa: Pressreader 5 juli 2018 Johan Nilsson TT och Gottfrid Jonsson, Särvsjön. 

Jag har av naturliga skäl idag, väldigt lätt att dra paralleller mellan 2020 talets nu rådande corona pandemi och den så kallade spanska sjukan, som drabbade bland annat Härjedalen svårt under 1918-1920.

Mellan åren 1918–20 dog ofattbara siffran mellan trettio och hundra miljoner människor i spanska sjukan världen över, en av 1900-talets största mänskliga katastrofer.

Sverige var inget undantag. Tiotusentals svenskar dukade under, framför allt i Norrland, i historiens då dödligaste pandemi.

Ingen vet varifrån den kom, den influensa som kom att skörda miljontals liv. Senare tids forskning tyder dock på att sjukdomen kan ha uppstått någonstans i Västeuropa, kanske i de franska skyttegravarna redan i december 1916. För där, i Frankrike, inträffade ett utbrott av en akut lungsjukdom med både symtom och en dödlighet som starkt påminner om den sjukdom som först senare kom att bli känd som spanska sjukan, eller bara spanskan. Ungefär samtidigt drabbades ett härläger i södra England av ett liknande utbrott och lite senare hände det igen, fast nu bland tyska soldater.

Förhållandena för ett nytt fågelinfluensavirus skulle utvecklas var precis de rätta. Ett världskrig med extremt många människor i rörelse och därutöver mängder av sårade och nedgångna, tillika tätt sammanpackade, soldater som levde tillsammans med flockar av vattenlevande fjäderfän som ankor. Oavsett var smittan uppstod dröjde det till sommaren 1918 innan den nådde Sverige och när den väl fick fäste insjuknade snabbt tiotusentals människor. Inte minst Norrlands inland drabbades svårt med oproportionerligt många sjuka.  Bland annat Sveg i Härjedalen och Östersund i Jämtland drabbades svårt.

Bland landskapen sticker Jämtland ut med väldigt många döda procentuellt sett. Varför just Norrland drabbades så hårt vet man inte, men antagligen hade det att göra med socioekonomiska faktorer. Det var fattigt och man bodde väldigt trångt. Dessutom fanns mycket tuberkulos, vilket forskning har visat kan ha ett samband med risken att bli svårt sjuk av influensa, säger Anders Tegnell, statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten.

Totalt räknar man med att minst 34 000 svenskar dog av spanska sjukan, till skillnad från andra influensor drabbades främst unga personer. De flesta som dog var mellan 16 och 35 år och mer än 99 procent var yngre än 65 år.

– En trolig förklaring är att de äldre redan hade upplevt ett antal andra influensor, som ryska snuvan i slutet på 1800-talet, och därför hade ett bättre immunförsvar, säger Anders Tegnell.

Långt ifrån alla som smittades blev svårt sjuka och dog, men andelen skiljer sig åt. Medan ”vanliga” influensor har en dödlighet på runt 0,1 procent, dog runt 2,5 procent av dem som drabbades av spanska sjukan. Det vill säga 25 gånger fler.

Som vid vanliga influensor dog de flesta av sekundära bakteriella infektioner, som lunginflammation, vilka var svårbehandlade i en tid då antibiotika inte fanns. Men spanska sjukan var också speciell såtillvida att en relativt stor andel dog av direkta viruseffekter i lungorna.

För medan ”vanliga” influensor infekterar de övre luftvägarna, letade sig spanska sjukan längre ner, till lungvävnaden, där viruset attackerade både luftrör och lungblåsor med vätskeansamling och andnöd som följd. Dessa allvarliga lungförändringar kunde resultera i att patientens liv var till ända bara fyra dagar efter insjuknandet.

Idag kan man rädda människor med hjälp av hjärt-lungmaskin, men för hundra år sedan var lunginflammation en dödlig sjukdom, säger Anders Tegnell. (Johan Nilsson TT)

Olov var en ung, frisk och stark man på 27 år, och som många unga människor hade han framtiden framför sig trodde han. Han ansågs vara en riktig ”arbetskarl”.

Hans mamma Tina och pappa Per Olofsson hade å andra sidan stora våndor att deras son skulle fara ner till Sveg för att köpa sig en häst. De visste att spanskan hade kommit till Härjedalen också, och att den drabbade de unga och friska människorna.

Men, som den ”odödlige” unge herren från Särvsjön han var, lyssnade Olov inte på sina föräldrars avrådan att resa, utan styrde kosan ner till Sveg och köpte sin efterlängtade häst.

Väl hemma i Särvsjön igen med sin häst insjuknade Olov snabbt i spanskan, och han dog samma år, 1918.

Hästen däremot, levde många år där på gården Perors, tillsammans med föräldrarna Per, Tina, Olovs syster Tina och hans bröder Johan och Jöns.

Hästen blev säkert en smärtsam påminnelse om Olov, och hans död i spanskan, för den övriga familjen där på gården Perors.

Olof Olofsson-Hedmark Särvsjön (född 1876, död 1957) tillhörande Gården Backen, var en av människorna i byn som blev till stor hjälp i de övriga gårdarna i Särvsjön under tiden som spanskan härjade i byn. Han åkte runt i byn och hjälpte till med olika sysslor på gårdarna, däribland på gården Perors förstås, där han tog hand om djuren i ladugårdarna. Och denna Olof höll sig frisk och kry, trots att han blev utsatt för smittan i de olika gårdarna. En trolig förklaring är väl att han då som var lite äldre, redan hade upplevt ett antal andra influensor, som exempelvis ryska snuvan i slutet på 1800-talet, och därför hade ett bättre immunförsvar, än exempelvis stackars Olov i Perors som dukade under, blott 27 år gammal. 

Övre raden från vänster: Olov, Johan, Tina, Jöns

Nedre raden från vänster pappa ”Perorsa” och mamma Tina.